EU:s gröna avtal

EU:s gröna avtal kräver en lösning av viktiga frågor som identifierats i den aktuella bedömningen av material i kontakt med livsmedel (FCM), och ett offentligt samråd om detta kommer att avslutas den 11 januari 2023, med ett kommittébeslut som kommer under andra kvartalet 2023. Dessa stora frågor rör avsaknaden av EU:s FCM-lagstiftning och gällande EU-regler.

Detaljerna är följande:01 Otillräckligt fungerande inre marknad och möjliga säkerhetsproblem för icke-plastiska FCM De flesta andra industrier än plast saknar specifika EU-regler, vilket resulterar i avsaknaden av en definierad säkerhetsnivå och därför ingen riktig rättslig grund för industrin att arbeta med efterlevnad. Även om det finns särskilda regler för vissa material på nationell nivå, varierar dessa ofta kraftigt mellan medlemsstaterna eller är föråldrade, vilket skapar ojämlikt hälsoskydd för EU-medborgare och belastar företagen i onödan, såsom system för flera tester. I andra medlemsländer finns inga nationella regler eftersom det inte finns tillräckliga resurser för att agera på egen hand. Enligt intressenter skapar dessa frågor också problem för EU-marknadens funktion. Till exempel FCM på 100 miljarder euro per år, varav cirka två tredjedelar omfattar produktion och användning av icke-plastmaterial, inklusive många små och medelstora företag. 02 Tillvägagångssätt för positiv auktorisationslista Brist på fokus på slutprodukten Tillhandahållandet av en positiv godkännandelista för utgångsmaterial och ingredienskrav av plast från FCM leder till extremt komplexa tekniska föreskrifter, praktiska problem med implementering och hantering och en alltför stor börda för myndigheter och industri . Skapandet av listan skapade ett betydande hinder för att harmonisera reglerna för andra material som bläck, gummi och lim. Med nuvarande riskbedömningskapacitet och efterföljande EU-mandat skulle det ta cirka 500 år att bedöma alla ämnen som används i icke-harmoniserade FCM. Ökad vetenskaplig kunskap och förståelse för FCM tyder också på att bedömningar som är begränsade till utgångsmaterial inte på ett adekvat sätt tar upp säkerheten för slutprodukter, inklusive föroreningar och ämnen som oavsiktligt bildas under produktionen. Det saknas också hänsyn till den faktiska potentiella användningen och livslängden för slutprodukten och konsekvenserna av materialets åldrande. 03 Bristande prioritering och aktuell bedömning av de farligaste ämnena Det nuvarande FCM-ramverket saknar en mekanism för att snabbt överväga ny vetenskaplig information, till exempel relevant data som kan vara tillgänglig enligt EU:s REACH-förordning. Det saknas också konsekvens i riskbedömningsarbetet för samma eller liknande ämneskategorier som bedömts av andra myndigheter, såsom Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA), och därför är det nödvändigt att förbättra metoden ”ett ämne, en bedömning”. Dessutom, enligt EFSA, behöver riskbedömningar också förfinas för att förbättra skyddet av utsatta grupper, vilket stöder de åtgärder som föreslås i kemikaliestrategin. 04 Otillräckligt utbyte av säkerhets- och efterlevnadsinformation i försörjningskedjan, förmågan att säkerställa efterlevnad äventyras. Förutom fysisk provtagning och analys är överensstämmelsedokumentation avgörande för att bestämma materialsäkerheten, och den beskriver industrins ansträngningar för att säkerställa säkerheten för FCM. Säkerhetsarbete. Detta informationsutbyte i försörjningskedjan är inte heller tillräckligt och tillräckligt transparent för att göra det möjligt för alla företag i hela försörjningskedjan att säkerställa att slutprodukten är säker för konsumenterna, och för att göra det möjligt för medlemsstaterna att kontrollera detta med det nuvarande pappersbaserade systemet. Därför kommer modernare, förenklade och mer digitaliserade system som är kompatibla med utvecklande teknik och IT-standarder att bidra till att öka ansvarsskyldighet, informationsflöde och efterlevnad. 05 Upprätthållandet av FCM-reglerna är ofta dåligt EU-medlemsstaterna har varken tillräckliga resurser eller tillräcklig expertis för att upprätthålla gällande regler när det gäller att implementera FCM-regler. Bedömningen av efterlevnadsdokument kräver specialiserad kunskap, och bristande efterlevnad som konstaterats på denna grund är svår att försvara i domstol. Som ett resultat av detta förlitar nuvarande tillsyn i hög grad på analytiska kontroller av migrationsrestriktioner. Av cirka 400 ämnen med migrationsrestriktioner är det dock bara cirka 20 som för närvarande är tillgängliga med certifierade metoder. 06 Förordningar tar inte helt hänsyn till små och medelstora företags särdrag. Det nuvarande systemet är särskilt problematiskt för små och medelstora företag. Å ena sidan är de detaljerade tekniska reglerna relaterade till verksamheten för svåra för dem att förstå. Å andra sidan innebär avsaknaden av specifika regler att de inte har någon grund för att säkerställa att icke-plastiska material uppfyller bestämmelserna, eller inte har resurser att hantera flera regler i medlemsländerna, vilket begränsar i vilken utsträckning deras produkter kan marknadsföras i hela EU. Dessutom har små och medelstora företag ofta inte resurser att ansöka om ämnen som ska bedömas för godkännande och måste därför förlita sig på ansökningar som upprättats av större industriaktörer. 07 Reglering uppmuntrar inte utvecklingen av säkrare, mer hållbara alternativ. Den nuvarande lagstiftningen om hantering av livsmedelssäkerhet ger liten eller ingen grund för att utveckla regler som stöder och uppmuntrar hållbara förpackningsalternativ eller säkerställer säkerheten för dessa alternativ. Många äldre material och ämnen är godkända baserat på mindre rigorösa riskbedömningar, medan nya material och ämnen är föremål för ökad granskning. 08 Kontrollens omfattning är inte klart definierad och måste omprövas. Även om de nuvarande bestämmelserna 1935/2004 anger ämnet, enligt det offentliga samrådet som genomfördes under utvärderingsperioden, uppgav ungefär hälften av de tillfrågade som kommenterade denna fråga att de var särskilt svårt att falla inom ramen för den nuvarande FCM-lagstiftningen. . Till exempel kräver plastdukar en försäkran om överensstämmelse.

Det övergripande målet för det nya initiativet är att skapa ett omfattande, framtidssäkert och verkställbart FCM-regleringssystem på EU-nivå som på ett adekvat sätt säkerställer livsmedelssäkerhet och folkhälsa, garanterar en effektiv funktion av den inre marknaden och främjar hållbarhet. Dess mål är att skapa lika regler för alla företag och stödja deras förmåga att säkerställa säkerheten för slutmaterial och föremål. Det nya initiativet uppfyller Kemikaliestrategins åtagande att förbjuda förekomsten av de farligaste kemikalierna och stärka åtgärder som tar hänsyn till kemikaliekombinationer. Med tanke på målen i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (CEAP) stödjer den användningen av hållbara förpackningslösningar, främjar innovation inom säkrare, miljövänligare, återanvändbara och återvinningsbara material och hjälper till att minska matsvinnet. Initiativet kommer också att ge EU:s medlemsländer befogenhet att effektivt genomdriva de resulterande reglerna. Reglerna kommer också att gälla för FCM som importeras från tredjeländer och släpps ut på EU-marknaden.

bakgrund Integriteten och säkerheten i leveranskedjan för livsmedelskontaktmaterial (FCM) är avgörande, men vissa kemikalier kan migrera från FCM till livsmedel, vilket resulterar i att konsumenter exponeras för dessa ämnen. Därför, för att skydda konsumenterna, fastställer Europeiska unionen (EG) nr 1935/2004 grundläggande EU-regler för alla FCM, vars syfte är att säkerställa en hög grad av skydd för människors hälsa, skydda konsumenternas intressen och säkerställa en effektiv den inre marknadens funktion. Förordningen kräver tillverkning av FCM så att kemikalierna inte överförs till livsmedelsprodukter som äventyrar människors hälsa, och anger andra regler, till exempel om märkning och spårbarhet. Den tillåter också införandet av särskilda regler för specifika material och upprättar en process för riskbedömning av ämnen av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och eventuellt godkännande av kommissionen. Detta har implementerats på FCM av plast för vilka ingredienskrav och listor över godkända ämnen har fastställts, samt vissa restriktioner såsom migrationsrestriktioner. För många andra material, såsom papper och kartong, metall- och glasmaterial, lim, beläggningar, silikoner och gummi, finns det inga specifika regler på EU-nivå, bara viss nationell lagstiftning. De grundläggande bestämmelserna i gällande EU-lagstiftning föreslogs 1976 men har först nyligen utvärderats. Erfarenhet av lagstiftningsimplementering, feedback från intressenter och bevis som samlats in genom den pågående utvärderingen av FCM-lagstiftningen tyder på att vissa av frågorna är relaterade till bristen på specifika EU-regler, vilket har lett till osäkerhet om säkerheten för vissa FCM:er och problem med den inre marknaden. . Ytterligare specifik EU-lagstiftning stöds av alla intressenter, inklusive EU:s medlemsstater, Europaparlamentet, industrin och icke-statliga organisationer.